Runristandets dynamik. Forskning om runristare, vård och digital kommunikation

Fil.dr Laila Kitzler Åhfeldt
Riksantikvarieämbetet
laila.kitzler.ahfeldt@raa.se

Syftet med detta projekt är att uppnå en syntes om runristares relationer till varandra och deras betydelse i samhället under vikingatid och tidig medeltid. I min forskning använder jag ny teknik, optisk 3D-scanning, och en metod för huggspårs- och verktygsspårsanalys som jag har utvecklat vid Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms Universitet (Kitzler Åhfeldt 2002). Resultaten tolkas med hänsyn bl.a. till den tilltagande literacyn (läs- och skrivfärdigheten) och kristnandet i ett europeiskt perspektiv.
Metoden kompletterar stilistiska och språkvetenskapliga tolkningar genom möjligheten att med tekniska analyser identifiera enskilda ristare. Den öppnar också för utvecklingsarbete inom förmedling och ger nya möjligheter för att studera bildstenar, medeltida stenskulptur och runinskrifter på varierande material.
Inom projektet kommer ett stort antal runinskrifter att 3D-dokumenteras med ypperlig kvalitet, vilket underlättar läsning av vittrade inskrifter och utgör ett viktigt verktyg för vård och digital kommunikation. Med detta projekt vill jag bidraga till positiva synergieffekter inom runforskningen genom tvärvetenskapligt samarbete över ämnesgränserna.

Allmän uppläggning
Den allmänna uppläggningen är att med modern teknik dokumentera och analysera runristningar utifrån följande frågeställningar 1) Runristares relation till varandra geografiskt (regionala studier), 2) Runristarnas konstellationer i kronologiskt perspektiv, 3) Relationen mellan runstenar och tidigkristna gravmonument.  4) Relationer mellan runografer och ornamentikristare samt 5) Lingvistisk variation i förhållande till ristargemenskap.
Studiematerialet är runstenar, bildstenar och gravhällar samt runinskrifter på lösfynd i samlingarna vid SHM och andra museer, samt uppgifter om dessa i Runverkets arkiv. Tidigare insamlat material (ca 140st 3D-scannade bildstenar, runstenar och eskilstunakistor) kompletteras med nya analyser. Till detta kommer arkeologisk dokumentationen i ATA, FMIS, grävrapporter och andra tillgängliga källor. Vid behov kan materialet kompletteras med nya fornlämningskarteringar och mindre arkeologiska utgrävningar. I och med de laborativa analyserna tillförs ett helt nytt källmaterial, som kan lagras i en fritt tillgänglig sökbar databas.

Teori och metod
Vid studier av huggningsteknik är objektet spår som har efterlämnats utan avsikt, nämligen de individuella särdragen i huggspår. Runristarens ‘handstil’ i huggningen är därmed inte resultatet av medveten manipulering på samma sätt som ikonografi eller ordval kan vara. Huggspårsanalyser öppnar för ett kritiskt förhållningssätt till tidigare antagna axiom. Liknande huggningsteknik kan tolkas som att ristarna har en gemensam nämnare i t ex mästare, verkstad eller ett center för literacy (dvs för utbildning och/eller spridning av läs- och skrivfärdighet). Inom literacy-forskningen betonas att inte bara skriften i sig är betydelsefull utan i hög grad de miljöer och omständigheter där den kom i bruk. Tyngdpunkten inom litterär och historisk forskning ligger f.n. på komparativa och interregionala aspekter (Mortensen 2006:8). Hur och till vilka syften använde sig männniskor av skrift? Hur betraktades deras färdigheter av samtiden och hur togs det skrivna ordet emot (Hermann 2005:11)? Nedkvitne har poängterat att den sociala kontrollen och förutsägbarheten ökar med ett mer utbredd användning av skrift, men literacy kan också påverka samhället på sätt som inte alltid kan förutsägas (Nedkvitne 2005).
I projektet används optisk 3D-scanning med hög upplösning följt av huggspårsanalys. Metoden kan tillämpas på olika material och föremål, t.ex. för analys av inskrifter och verktygsspår på artefakter av trä, ben eller metall. Dessutom ingår studier av kartor, arkeologisk fältdokumentation och föremålssamlingar.

Genomförande
Projektet har delats in fem delprojekt som utgår från följande frågeställningar:

1) Runristares relation till varandra geografiskt (regionala studier)
Hur var runristarnas arbete organiserat i regional bemärkelse? Min forskning visar samband mellan ristare över större områden, som kan tolkas som sfärer av ömsesidig påverkan. Men vad är det för sfärer som återspeglas? Administrativa områden, social samhörighet, gemensam samlingspunkt? Här undersöks relationerna mellan Gotland, Öland och olika regioner på fastlandet. Snædal föreslår att runstenssedens upphörande på fastlandet gör att runristare ser sig om efter ett annat område, och kanske istället slår igenom på Gotland (Snædal 2002), en fråga väl ägnad att bearbeta genom huggspårsanalys. Ett stort material har redan samlats in inom mitt Gotlandsprojekt (2006-2008).

2) Runristarnas konstellationer i kronologiskt perspektiv
En direkt följdfråga på de geografiska relationerna är om runristarnas relationer och konstellationer förändras över tiden? Om så är fallet, vad kan orsaken vara? Tänkbara förklaringar är bl a förskjutningar i maktförhållanden, nya administrativa enheter eller nyuppkomna centra för literacy.

3) Relationen mellan runstenar och tidigkristna gravmonument. 
En mycket viktig fråga är relationen mellan runstenar och tidigkristna gravmonument, s.k. eskilstunakistor. Min studie i Köpingsvik visar att de ibland tillverkats av samma ristare. Är det ett lokalt fenomen eller kan det återfinnas på fler platser? Gravhällsristarna tycks mer strikt lokalbundna jämfört med runstensristarna, vilket har mycket intressanta implikationer i ett socialt perspektiv. Monumenten har tidigare oftast behandlats separat, men det är dags att lyfta fram frågan och diskutera runstensresandet i förhållande till de tidigmedeltida gravmonumenten.

4) Relation mellan runografer och ornamentikristare
Tidigare studier i Sigtunabygden visar att ornamentikristarna (konstnärerna) rekryterats mer lokalt, medan runograferna (skrivarna) påverkats mer av varandra och varit mer rörliga (Kitzler Åhfeldt 2008). Är detta en generell företeelse? Vad för det med sig ifråga om skillnader i status och uppgifter? Förändras relationen mellan runografer och ornamentikristare med tiden? Vem rekryteras var?

5) Lingvistisk variation i förhållande till ristargemenskap
Attribuering, regional variation och dateringar är delvis beroende av den individuella variationen. Hur stor variation kunde en enskild ristare tillåta sig? Varför varierar ibland stavning och runformer inom en och samma runinskrift - är det p.g.a inverkan av medhjälpare? Vad betingar användningen av kortkvistrunor respektive normalrunor? Runristare kan ha förvärvat språkvanor i en social gemenskap för att senare i livet ha utövat ristandet i en annan - men ändå bibehållit ett visst mått av språklig självständighet. Projektet har en klar koppling till lingvistiska frågeställningar.

För varje frågeställning identifieras lämpligt urval för 3D-scanning och huggspårsanalys, t.ex. runstenar i naturgeografiskt åtskilda områden eller med särskilda språkliga särdrag. Det landskapsarkeologiska perspektivet är viktigt för att belysa fornlämningsmiljö, gränser och naturförutsättningar. Arkeologiskt källmaterial från utgrävningar belyser ytterligare ristarnas sociala miljö. Forskningsresultaten sammanställs i en publikation där resultaten diskuteras i relation till runologisk, arkeologisk, historisk och konsthistorisk forskning.

Förvaltning och digital kommunikation
3D-scanning ger en objektiv dokumentation för digital kommunikation, uppföljning av bevaringsgrad och konserveringsmetoder samt för säkrare tydning av vittrade runinskrifter. 3D-scanning av den nyfunna bildstenen i Bro gav avsevärt bättre resultat än släpljusstudier. En angelägen forskningsuppgift är vittringsstudier, dels genom att jämföra avgjutningar och originalristningar (ex. Pireuslejonet). Fynd av trä bryts snabbt ned och deformeras, och med dem även eventuella runinskrifter. Detta bör hållas i åtanke inför kommande stadsgrävningar där man kan förvänta sig att nya runfynd dyker upp.
Digital kommunikation är av oerhörd betydelse för spridning, internationalisering och demokratisering av forskningsresurser. Utifrån 3D-modellerna kan taktila kopior med stort pedagogiskt värde framställas för undervisning och utställningar. Det har också en viktig säkerhetsaspekt. 3D-scanning kan även användas för att utveckla den publika verksamheten.

Referenser
Herman, P. (ed.). 2005. Literacy in Medieval and Early Modern Scandinavian Culture. Odense.
Kitzler Åhfeldt, L. 2002. Work and Worship. Laser Scanner Analysis of Viking Age Rune Stones. Stockholm.
Miller, F. 2008. E-Curator project at University College London. London.
Mortensen, L. B. 2006. The making of Christian myths in the periphery of Latin Christendom (c. 1000-1300). Köpenhamn.
Nedkvitne, A. 2005. The social consequences of literacy in medieval Scandinavia. Utrecht.
Snaedahl, T. 2002. Medan världen vakar: studier i de gotländska runinskrifternas språk och kronologi. Uppsala.
Urbaniak, T. 2006. Save Americas Treasures. Montana State University.